Obamas Via Dolorosa – nästa anhalt Sverige

Senast uppdaterad: 2013-08-30
När USA:s president Barack Obama efter helgen kliver av Air Force One i Stockholm gör han det i en situation där insatserna knappast kunde vara högre.

Skälet är nödvändigtvis inte att Sverige av Secret Service betraktas som ett “högriskland” – ett kvitto på den svenska säkerhetspolisens serie-inkompetens rörande bl a morden på Olof Palme och Anna Lindh.

Rotschildimperiet

Inga av de krig och konflikter som plågat och plågar mänskligheten i kölvattnet på 9/11 handlar om “terrorism” eller någon “civilisationernas sammandrabbning”.

De handlar i sin kärna inte ens om amerikansk imperialism – även om konceptet “imperialism” är användbart som analytiskt verktyg.

Den dolda makt som obönhörligt piskar på krigen är i själva verket ägarstrukturerna bakom världens storbanker och multinationella jättar.

Med andra ord, samma banksteroligarki som skapade och tjänade också på första och andra världskriget.

Låt oss kalla det här virtuella imperiet för Rotschildimperiet – efter den till synes mest inflytelserika familjen i den globala plutokrati det handlar om (måhända skulle man även kunna kalla det för banksterväldet).

Till skillnad från traditionella imperier saknar Rotschildimperiet klara geografiska gränser. Kärnan i maktbasen är istället kontrollen över världens alla finanser och råvaror liksom dess distribution och förädling – bl a olja.

Till denna ursprungliga maktbas kan också läggas hemlighållna tekniska landvinningar som ligger decennier före vad majoriteten av mänskligheten tror är dess kunskapsfront.

Rotschildimperiet är inte en socioligiskt fenomen som uppstått spontant, av sig självt, i enlighet med någon slags naturlag.

Det är ett av en handfull med familjer skapat ondskans imperium som med enorm hänsynslöshet under sekler närts och vårdats under djupt hemlighetsmakeri. Ett imperium vars ledarkader har en alldeles egen religion som för vanliga människor bäst förstås i termer av svart magi och satanism. Frimureriet är en del av eländet.

Imperiets tillväxt har skett bakom förlåten av bl a brittisk, fransk, holländsk och spansk imperialism liksom i dag amerikansk imperialism. Men de som tjänade på imperialismen var i slutändan aldrig dessa länder, utan plutokraterna bakom de köpta tronerna och parlamenten.

Rothschildmperiets slutmål skulle kunna beskrivas som något slags anarkokapitalistiskt världsherravälde där imperiets banker och multinationella jättar gör vad de vill, utan att mänskligheten kan stoppa dem. Skälet till detta är att de strukturer som kunnat stoppa den här anarkokapitalisternas Nya Världsordning, nationalstater och länder, monterats ned av den dolda maktens köpta politiker.

De dolda maktens nya institutionella fikonlöv planeras bli FN som “världsregering” och NATO som “världspolis”.

Sverige är ett mikrokosmos av det här arrangemanget, där riksdagen och regering låtsas vara folkvalda men i praktiken kontrolleras av Rotschildimperiets lokala agenter – familjerna Wallenberg och Bonnier.

Detta är verkligheten och drivkraften bakom avskaffandet av den allmänna värnplikten och regeringen Reinfeldts privatiseringsorgie.



Veta mer

 

 

Verkligheten knackar på

En modern vattendelare i Rotschildimperiets jakt på total global dominans inföll den 11:e september 2001 – vilket alltså iscensattes av imperiet självt för syftet att kunna starta krig.

Rotschildimperiets plan på världsherravälde inom ett decennium efter 9/11 har dock inte gått så bra: åtta år efter deadline har de inte ens lyckats uppnå en tredjedel av de kända målen för mellanöstern.

Enligt NATO:s förre befälhavare General Wesley Clarke skulle länderna i den vänstra spalten nämligen ha besegrats redan vid slutet på år 2006:

Länder i rött är de enda imperiet hitills fått på knä.

Ett gränsfall är Somalia som USA hitills använt framförallt som skjutbana för sina fjärrstyrda drönare – ett öde landet delar också med Jemen och Pakistan.

Sudan invaderades istället av FN.

Den blå listan till höger är länder som befinner sig på imperiets inofficiella mållista.

Med undantag för mordet på Venezuelas president Hugo Chavez, 2012 har man inte kommit någonstans där heller.

Veta mer

 

Vid vägs ände

Detta är det maktpolitiska världsläget månadskiftet augusti/september 2013: Planen på världsherravälde, i vilken President Obama hade en nyckelroll, har kört fast och kommer inte längre. De nästa dominobrickorna på spelplanen, Syrien och Iran, vägrar helt enkelt att falla.

Skälet till friktionen är inte bara Ryssland och Kinas motvilja mot fler krig – utan kanske framförallt plutokraternas handplockade President Obamas alltmer uppenbara ovilja att lyssna på krigsmånglarna i sitt eget land och Israel.

Lördagen den 31:a augusti presenterade Obama en kompromiss mellan krigsmånglarnas vilja, den egna oviljan att gå i krig och kongressens krav på medbestämmande över ett ev krigsbeslut:

  • Han accepterade fullt ut lögnen om att den syriska regeringen skulle ha gasat ihjäl över 1000 människor ur den egna befolkningen den 21:a augusti
  • Han reserverade sig rätten att närhelst bestraffa Syrien medelst bombningar – men uteslöt någon längre kampanj eller marktrupper
  • Han vill att kongressen godkänner en ev attack

Samtidigt som det verkar att Obama fortfarande försöker navigera USA ut ur ett anfall mot Syrien (parlamentet i Storbritannien röstade t ex nej till krig), så har han samtidigt ändå ställt dörren halvöppen för krigsmånglarna.

Vad händer, t ex, om de utländska legoknektarna/”rebellerna” eller Israel genomför ännu en kemgasattack mot befolkningen i Syrien och skyller på den syriska regeringen?

Efter Obamas beslut synes Rotschildimperiets val ha kokat ned till att antingen gilla läget och acceptera planen på världsherravälde aldrig kommer att nå i mål (om nu inte den amerikanska kongressen mot förmodan röstar för krig) – eller att likt en trollkarl dra upp en helt oväntad kanin ur hatten för syftet att kunna börja bomba Syrien (och strax därefter Iran).

Mot bakgrund av att mänskligheten synes inbegripen i ett human-politiskt uppvaknande på exponentiell skala synes alternativet att göra vad man tidigare emellanåt tvingats göra – lägga planen på is i något decennium, för att sedan försöka igen – i själva verket innebära detsamma som att begrava den för all tid.

Veta mer

 

 

Endlösung Rotschilds?

Läsarna skall därför inte bli förvånade om Rotschildimperiets huvudmän inom en snar framtid iscensätter någon riktig djävulusisk false-flag attack – och sedan pekar finger på Syrien eller Iran. Eller kanske t o m röjer Obama ur vägen och låter hans ultra-zionistiske vice-president Joe Biden ge anfallsordern mot Syrien.

En ny 9/11-situation – med andra ord, något som ger Rotschildimperiet ett nytt Carte Blanche till krig utan slut.

Den stora frågan när USA:s president Barack Obama gör ett pitstop i Stockholm på väg till G20-mötet i S:t Petersburg därför vara denna: Vågar Rothschildimperiet verkligen låta Obama och Putin sitta ned tillsammans?

Risken är nämligen överhängade att Rothschildsimperiets värsta mardröm då inställer sig – världsfred bryter ut.

 


 

Veta mer

 

 

Åter i Sverige

Och vad händer i den svenska ankdammen om vår tids ondska bestämmer sig för att göra sig av med Obama på vägen till S:t Petersburg?

Då kan allmogen i Sverige nog räkna med ett svenskt undantagstillstånd där bl a den amerikanska marinkåren patrullerar landet – efter att Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt bjudit in den.

Varför då?

Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Säpos nuvarande chef Anders Thornberg har sina huvuden så långt upp i det amerikanska imperiets ändalykt att om de torkade fekalierna ur ögonen så skulle de kunna se baksidan på David Rockefellers gomsegel.

Sverige riskerar i det här scenariet också att vara öppen medlem i NATO innan årskiftet 2013/2014 – vilket passar Rothschildmperiet bra för att lättare kunna hantera Ryssland under den fortsatta jakten på världsherravälde.

 

Veta mer

 

 


http://www.dn.se/ledare/kolumner/peter-wolodarski-welcome-to-sweden-mr-president/

 

 

 

 

 

 

 

 

statcounter