Allt trängre i skamvrån

Fokus har i artikeln “Med komplotten som tröst” (Fokus 2011:8) skriven av Anna Ritter parkerat sig i samma skamvrå för svenska tankehatare, censurivrare och diktaturens kreatur som hittills befolkas av bl a Tällbergstiftelsen, TV4, Expo och Institutet för Framtidsstudier. I artikeln begagnar sig nämligen Fokus av samma teknik andra tidigare försökt utnyttja när de önskar svartmåla den fria åsiktsbildningen.

Tekniken är att undvika att erkänna att processen att söka svar på frågor är just en process, och istället försöka beskriva det som ett frikopplat och relativt statiskt objekt kallat “konspirationsteori” – ett förment socialt och psykologiskt förklarbart fenomen som i princip existerar oaktat de företeelser och händelser faktasökningsprocessen är reaktioner på.

Ritter seglar alltså förbi sakfrågorna och riktar strålkastaren mot “konspirationsteori” och dess “anhängare” som ett alldeles eget fenomen och tillskriver deras uppkomst och existens med psykologiska resonemang.

Att det hela började med och handlar om obesvarade sakfrågor av högst påtaglig natur försvinner.

Tekniken används också för att beskriva den hitills grundlagsskyddade fria åsiktsbildning det handlar om, som ett hot mot demokratin. Fokus, Anna Ritter och ansvarige utgivaren Martin Ahlqvist ägnar sig hellre åt att väva egna konspirationsteorier om allehanda hot mot den rådande ordningen – än att reda ut de faktiska orsakerna till dissonansen mellan den verklighet människor själva ser och hur makten väljer att beskriva denna verklighet. Varför?

Vad är det som får blodet att frysa till is i ådrorna på svenska nyhetsredaktioner när det kommer till att rapportera om vad som egentligen inträffade 9/11?

Vad är det med t ex Estoniakatastrofen och mordet på statsminister Olof Palme som orsakar nära-döden-upplevelser?

Verkligheten?

Måhända tycker makten sig ha goda skäl till att försöka avskräcka människor från att reflektera alltför mycket över händelser som dessa?

Vem vet vad en officiell och intellektuellt hederlig analys av någon av alla dessa nedtystade tragedier skulle kunna leda till för de människor som lever gott på rådande maktstrukturer?

 

Siffernissande

Mot slutet på artikeln påstår Anna Ritter att typbesökaren på vaken.se är en familjefar mellan 35 och 40.

Oaktat skälen för att presentera detta i sammanhanget något ovidkommande bit statistik, kastar det ändå intressant ljus över vad TV4 påstod sig veta för drygt ett år sedan, nämligen att en av fem svenskar under 30 år ansåg att 9/11 var ett insidejob.

Det uppvaknande maktens lakejer då beskrev som ett “hot mot demokratin” är således alltså inte ett ungdoms- eller generationsfenomen – den står i själva verket tryggt förankrad med båda fötterna mitt inne i den svenska samhällskroppen. Vägen framåt Vägen framåt för nyfikna, kunskapstörstande och andra som önskar nå klarhet, är inte att låta sig fångas i – eller vilseledas av – den typ av inflammerande informationskrigföring Fokus och andra ägnar sig åt utan att hålla blicken fokuserad på bollen – d v s sakfrågorna det handlar om.