Vi var ett par aktivister och medlemmar från Näste 1 som hade varit på fotbollsmatch mellan AIK och Hammarby och möttes upp efter matchen utanför arenan. Vi begav oss därefter tillsammans mot Blåsut tunnelbanestation. Utanför tunnelbanestation var polisnärvaron hög, både i form av civilpoliser, poliser i uniform samt en drös piketbussar. Vi stannade till utanför stationen, då det var kö och mycket folk som skulle in.
     En av de våra sa plötsligt att han kände igen en av poliserna som stod uppradade bakom oss, och man såg tydligt att polisen kände igen honom då han följde hans minsta rörelse. Motståndsmannen stod och pratade och gestikulerade, när plötsligt samma polisman kommer fram och säger att motståndsmannen ska ”lägga av med det han håller på med”. När han då undrar vad polismannen syftar på, så rusar flertalet poliser fram mot oss med dragna batonger.
     Tre av oss drogs iväg och blev nedtryckta på marken och en blev slagen i bakhuvudet med en batong samtidigt som resten av poliserna motade bort flera upprörda åskådare.
     Folkmassan utanför tunnelbanestation reagerade på gripandena och det oprovocerade våldet. Många protesterade och ifrågasatte även polisens agerande. Polisen gick då iväg med motståndsmännen till en piketbuss som stod parkerad längre bort. Väl vid piketbussen kunde man höra hur en polis ringde in gripandet med orden ”Tre gripna, medlemmar i NMR!”
     Sedan kom det fram en polis och slet mobilen ur handen på mig medan jag filmade och förklarade att han tänker beslagta den som ”bevismaterial”, varpå han stängde av filmandet. Jag förklarade för honom att han inte har rätt att ta min mobiltelefon samt att jag har rätt att filma på allmän plats. Dessutom förklarade jag att jag är journalist åt en grundlagsskyddad tidning och att mobiltelefonen innehöll källskyddat material och att de därmed inte fick beslagta den. Efter mycket diskussion fram och tillbaka fick jag tillbaka min mobiltelefon, dock efter att de lagt över filmen på sin dator.
     När jag sedan frågade vad de var gripna för fick jag bara till svar:
     — Du vet varför.
     Jag gav mig dock inte och frågade gång på gång, men fick samma svar. Till slut tröttnade polismannen på mig och sade:
     — Du vet varför, vi vet att de är medlemmar i NMR och ja, det är yttrandefrihet i Sverige, men den gäller bara till en viss grad.
     Polismannen uppmanade mig vidare att ”hålla mig borta” från dessa ”grabbar”, då de inte är något ”bra umgänge”. Han sade vidare att jag skulle försöka att ”prata dem tillrätta”.