En dödsmärkt monark

Ibland kan frågan Cui Bono verkligen ställa till det. Ta det här till exempel: Nyligen gavs en bok ut om en kung som för runt tjugofem år sedan gick på vidlyftiga fester. Zenilmedia hakar på och kungen sätts under press. Dock inte värre än att han orkar vifta undan det hela. Hans reaktion har betecknats som arrogant – men kan också bara vara leda. “Nyheterna” är nämligen inte bara ett kvarts segel gamla, de var också förstasidestoff för ett kvarts sekel sedan.

Nyhetsvärdet kan alltså diskuteras inte bara p g a tidsfaktorn utan även på den grund att affären redan behandlats i media en gång – och hade Hans Majestät måhända hoppats därmed varit ur världen.

Så, Cui Bono – Vem tjänar på att den här historien grävts upp och dammats av?

Republikaner?

Kanske det – även om risken är att kungahuset också kan få sympatiröster (beroende på hur hårt media går på).

 

Den okände kandidaten

Det finns en kandidat till: krafter som anser tiden mogen för ett tronskifte.

Krafter som anser att Sverige är ett roligare ställe med en pigg Drottning på tron istället för en gammal gubbe.

Om det har var det dolda motivet bakom boken “Den Motvillige Monarken” och mediadrevet som hakade på, gick det inte så bra.

Kungen sitter kvar och anklagelserna om eventuella synder från 80-talet har runnit av Hans Majestät som vattnet på en gås.

 

Rond 2

Men nu tätnar intrigen. Elitens och SÄPO språkrör Expressen låter nu Camilla Henemark göra entré – och det är med ens svårare att göra sig av med misstanken att det verkligen finns krafter som önskar avsätta Hans Majestät Kung Carl XVI Gustav. Vad händer då om “knugen” inte abdikerar till förmån för sin dotter kronprinsessan Viktoria?

Fler (misslyckade) försök till smutskastning tills poletten trillar ned hos denne enligt uppgift något dyslexiske herre?

Kanske ger man upp.

 

Rond 3?

Skälet till att Carl XVI Gustav blev kung vid så pass unga år som fyllda 27, var att hans far omkom i en flygolycka – med resultatet att den bernadottska kungalängden skippade en generation.

Om Carl XVI Gustav är av samma virke som sin farfar, som var 90 år när han gick ur tiden, innebär det att kronprinsessan Viktoria skulle kunna bli Drottning runt 2040 – när hon tangerat sextioårsstrecket.

Måhända inser även den mest rojalistiska läsare nu PR-problemet kungahuset står inför.

Om nu inte heller Camilla Henemark affären räcker för att knuffa bort kungen från tronen skall läsarna inte bli förvånade om Hans Majestät drabbas av fler obehagligheter.

Vem vet – det hela kanske t o m slutar med ännu en “olycka”?

Det skulle onekligen sälja lösnummer!