Den politiska förtroende kollapsen

Senast uppdaterad: 2014-06-05

 

2014-06-01 gick det att läsa en pigg liten nyhet på SVT:s text-tv: landets statsmininster Fredrik Reinfeldt åtnjöt fortfarande störst förtroende bland partiledarna.

Då vi tyckte rubriken skorrade falskt mot bakgrund av Nuon-affärer, f d statsråd på flykt undan konstitutionsutskottet, en kraschad svensk skola, den eskalerande arbetslösheten, FRA-affärer, m m så beslöt vi oss för att undersöka saken.

Det visade sig att SVT, liksom resten av media i Sverige, köpte nyheten från det centralt placerade Bonnier/Goldmann Sahs ägda Tidningarnas Telegrambyrå (TT) – en entitet vars funktion är den av filter och instans för förhandsgranskning av mycket av vad som via press och TV delges allmogen.

Det visade sig att TT inte gör egna opinionsundersökningar utan köpt undersökningen av ett företag som heter Novus – som mellan den 15-20 maj 2014 intervjuade 1 000 personer mellan 18 och 78 års ålder.

Frågan som ställdes:

“Vilket förtroende har du för följande partiledare?”

Det här var svarsalternativen: Det här var partiledarna de tillfrågade fick tycka till om:
  • Mycket stort
  • Ganska stort
  • Varken eller
  • Ganska litet
  • Mycket litet
  • Vet ej
  • Känner ej till
  • Anna Troberg (pp)
  • Annie Lööf (c)
  • Fredrik Reinfeldt (m)
  • Gudrun Schyman (fi)
  • Gustav Fridolin (mp)
  • Göran Hägglund (kd)
  • Jan Björklund (fp)
  • Jimmie Åkesson (sd)
  • Jonas Sjöstedt (v)
  • Stefan Löfven (s)
  • Åsa Romson (mp)

För att komma någonstans med siffrorna lät vi “Varken eller” (i den inte kanske helt adekvata listan av värdebegrepp) att motsvaras av siffran 0 – med resultat att ordet “stort” representerar ett positivt värde (+) och “litet” ett negativt (-). Vi slog sedan ihop “mycket stort” och “litet stort” till bara ett värde “stort” och gjorde sedan samma sak med de två värderna för “litet”.

Nedan återfinns en skärmdump av Novus siffror.




(Vi har också noterat att när man räknar ihop totalen för alla partiledare så blir det inte 100% i alla kolumner)

 

Stefan Löfven vann – inte Reinfeldt

Beträffande TT:s lätt desperata utropande av Fredrik Reinfeldt som någon slags vinnare i tävlingen om väljarnas förtroende, så föreslår vi istället den här måttstocken: hur starkt förtroendet bland folk är jämfört med hur omfattande bristen på förtroende är.

Den matchen vinner inte Reinfeldt – utan Stefan Löfven, med trygg marginal.

Blå staplar representerar partiledare med högre folkligt förtroende än brist på folkligt förtroende. Röda staplar representerar partiledare för vilka bristen på förtroende överväger.




Diagrammet nedan till vänster är sorterad på samma sätt diagrammet ovan – men visar stort-förtroende/litet-förtroende staplarna invid varandra.

Diagrammet nedan till höger sorterar på negativt förtroende i fallande ordning.

 

Den stora förtroendekrisen

Den mest akuta verkligheten som återspeglas i Novus/TT:s siffror är alltså inte att Teflon-Fredrik, trots sex år som chef för den kanske mest destruktiva regering Sverige sett i modern tid, fortfarande påstås ha en politiskt framtid.

Det stora utropstecknet är att väljarkåren helt enkelt saknar förtroende för 3/4-delar av landets politiska ledarskap.

De 3 partiledare som överlever i enkäten är Stefan Löfven (s), Fredrik Reinfeldt (m) och Gustav Fridolin (mp).

Även om Jimmie Åkesson (sd) enligt Novus lider av en i det närmaste astronomisk brist på förtroende (67% av väljarkåren påstås inte lita på karln) – så är frågan om förtroendekrisen ändå inte är allvarligast för den regeringsbildande Alliansen.

Den fyrhövdade alliansen är nämligen ett mikrokosmos av läget i landet – väljarkåren ratar 75% av den.

Mot Alliansens förtroende-kollaps kan ställas de hypotetiska laguppställningarna S-MP där förtroendet i slutet på maj 2014 skulle ha varit 2/3-delar av väljarkåren eller S-V eller S-V-MP där förtroendet skulle vägt 50/50.

Ett mycket mer intressant (och för den dolda makten obehagligt) alternativ vore en koalition mellan MP, V och Piratpartiet (MP-V-PP) som tillsammans skulle kunna bryta efterkrigstidens förlamande S-M dominans inom svensk politik och som under alla år tjänat familjen Wallenberg så väl.
Att Fredrik Reinfeldt synes klara sig beror på Alliansens något märkliga interna mekanik som går ut på att Fredrik på löpande band dumpar sina egna och sin regerings tillkortakommanden på medarbetare som han sedan avskedar.

Kvar i skottlinjen i maj 2014 står Teflon-Fredriks kanske tre sista offerlamm: Lööf, Björklund och Hägglund – som efter sex år av snik-borgerlig “vi-skiter-i-andra” politik (med resulterande sociala katastrofer, skandaler och underprestationer) är så svårt stukade att hade Sverige varit ett ö-rike utanför Kina som hetat Japan hade vägen till politisk rehabilitering gått via den här gruppens offentliga harakiri.


 

Varför makten fruktar Piratpartiet

Vad var det med Anna Trobergs siffror som fick TT att uppleva sådant obehag att de helt enkelt plockade bort vad som borde ha varit en självskriven kandidat?

Diagrammet nedan åskådliggör vad det var TT undanhöll inte bara väljarkåren – utan också kollegorna inom media-Sverige.




Att 2/3-delar av väljarkåren upplever att den inte vet tillräckligt om Piratpartiets ledare för att kunna svara på en enkel enkät-fråga är inte en tillfällighet – det är bevis på mångårig systematisk politisk censur genomförd inom Bonnier- och Goldmann Sachs kontrollerad media.

Censuren har fortgått trots att det svenska Piratpartiet i fyra år haft två ledamoter i EU-parlamentet.

Den har fortgått trots att Piratpartiet är ett internationellt fenomen som knoppat av sig i länder runt om i hela världen – en process i vilken det svenska Piratpartiet agerar som ledargestalt för en internationell rörelse med nytänkare där teknikförståelse, pragmatism, i harmoni samexisterar med trevligheter som öppenhet, solidaritet, frihetstankar och mänskliga rättigheter.

Det här är vad TT hade att säga..




 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

statcounter