Bakom snöflingan

Senast uppdaterad: 2018-02-28

För inte så många år sedan var vita vintrar det normala.

I dag utlöser åsynen av snöflingor kollektiva nära döden upplevelser – i alla fall hos systemmedia.

Vad som också förvånar är hur även människor som inte är helt unga, och som borde minnas tidigare vintrar, rycks med i hysterin.

I takt med att den psykologiska krigföringen gör medborgarna allt ängsligare, reducerar dem till skälvande tonårs-emon, blir de nervösa, drabbas av tunnelseende och kör allt sämre.

Se där, en omedelbar orsak till “trafikolyckorna”.

Men varför denna hysteri?

Den dolda agendan är att skrämma människor till en dubblering av det landsomfattande övervakningsystem de så kallade trafikkamerorna som täcker hela Sverige utgör.

Kamerorna har inget med den tidigare ministern Inez Usmans “nollvision” rörande antalet döda och svårt skadade att göra – utan handlar om hur staten i realtid kan följa all trafik i hela Sverige från en kommandobunker i Kiruna.

Trafiksäkerheten är bara svepskälet.

Problem – Reaktion – Lösning.

Via systemmedia projicerar den djupa staten upplevelsen av ett problem på medborgarna.

Man hoppas genom det kunna sälja in, eller i vart fall få acceptans, av en “lösning” som innebär ännu mer av Storebror: övervakningssamhället.

Läsare som vill veta mer finner svar i kapitlet “I Skuggan av FRA” i vår bok Demokrati till Döds – Sveriges väg in i den globala diktaturen.

Kapitlet går också att läsa nedan.

Vad som omedelbart skulle lösa alla de påstådda väderproblemen SVT och TV4 och Radion spyr över allmänheten, vore om myndigheterna höll de grundläggande infrastrukturtjänsterna igång – som man gjorde förr – och media för en gångs skull knep igen, eller åtminstone slutade ljuga.

I dag lyser plogbilarna med sin frånvaro och kollektivtrafiken, som sedan länge är eftersatt och dras med sparbeting – har chefer som tar varje snöflinga eller höstlöv som en ursäkt för att ställa in bussar och tåg.

Det är inte snön som är problemet – det är Sveriges globalistiska politiska etablissemang.

Tack för ditt stöd!

Din donation gör det möjligt för oss att fortsätta.

NORDEA: 4064 0030 412
SWIFT: NDEASESS
IBAN: SE13 3000 00000406 4003 0412

By Michael A, 2018-03-01 @ 23:12

Bilden ovan säger allt. Reportern hör inte spårvagnen, då han redan har sin berättelse klar för sig. Fotografen ser inte heller spårvagnen av samma skäl.

Så är det. Med merparten av svenskarna – inklusive hela makteliten – fast den ideologiska kartboken, så ser man inte terrängen. Sådana människor, som inte längre bildar sig en uppfattning utifrån egna erfarenheter och som slutat att tänka självständigt, ändrar sig aldrig, hur hårt de än drabbas av omvärlden. De kommer hellre att dö än öppna sina ögon.

Därför tror jag inte att det längre finns något hopp för svenskarna och deras (f.d.) land.

Blueshift