Ordet religion kommer från latinets “re” och “ligare” – att återknyta.

Återknyta till vad?

Till människans ursprung, det gudomliga.

Religionsfrihet innebär den enskilda människans rätt att välja formerna för sitt andliga och metafysiska sökande.

Religionsfrihet innefattar också rätten att vara atiest, att inte erkänna existensen av något andligt eller gudomligt.

Med frihet kommer ansvar.

För en nation innebär religionsfriheten att staten avsäger sig rätten att diktera villkoren för den enskilda människans andliga och metafysiska sökande och uppfattning.

Inte alla religioner är religioner.

Islam, Kristendomen och Judendomen – de tre Abrahamitiska slavreligionerna och deras gemensamma ockulta nämnare

Vissa så kallade religioner är i själva verket politiska doktriner: de är till sina kärnor inte guider för individens sökande, utan har maktanspråk – både över anhängarnas inre liv liksom kontroll över hennes yttre fysiska levnadsvillkor.

Men det blir värre.

Dessa pseudoreligioner, teokratiska prästvälden (heriokratier), tillskansar sig ofta också rätten att fördömma och förtrycka alla som inte är anhängare av den egna doktrinen, eller “religionen”.

Synsättet är inte olikt de verbala “religiösa” krig som emellanåt kan ses rasa mellan företrädare för olika politiska ideologier.

Reflektionen som sällan görs är att samhällen med religionsfrihet bara kan fungera om de religioner som verkar i samhället i gengäld också avsäger sig alla politiska ambitioner.

Om religionerna inte respekterar detta, skapas en situation där en intressegrupp (staten) bara tillåts att spela på ena planhalvan av samhället, medan den andra (vissa så kallade “religioner”) spelar på båda.

Hur den matchen slutar finns idag ett facit på.

En titt på Sveriges moderna historia vittnar om att närvaron i landet av totalitära teokratiska religioner utvecklats till ett problem som knappast hade kunnat vara värre.

Sverige håller just nu på att förgås: krossad mellan de totalitära teokratireligionen Judendomen, och den totalitära teokratireligionen Islam.

Den ena, Judendomen, har anhängare som förstört Sverige uppifrån.

Den andra, Islam, har anhängare som i skrivande stund förgör Sverige underifrån.

Vi överlåter åt läsarna att själva bekräfta på vilka sätt Judendomen och Islam (till skillnad från till exempel österländska religioner, hedendom, shamanism och asatro) inte är religioner för individuellt andligt och metafysiskt sökande – utan totalitära politiska slavdoktriner med absoluta maktanspråk.

Tips – sök på de tre begreppen: “Korsfäst”, “Bonnier” och “Gruppvåldtäkt”.

Det är också upplysande att jämföra med vad som står i Bibelns gamla testamente med innehåll och språk i det Nya Testamentet.

Frågan är därför om det överhuvudtaget är kompatibelt att bekänna sig till Judendomen eller Islam och samtidigt inneha medborgarskap i en sekulär demokrati där det råder religionsfrihet?

För eller senare slutar det med att landet som infiltrerats av dessa två politiska pseudoreligioner förstörs, i värsta fall fullt ut förvandlas till heriokratier – diktaturer där ett självutnämnt prästerskap bestämmer allt.

Det kanske mest belysande exemplet på denna, i teokratireligioner inneboende ondska och destruktiva kraft, är Israel, en hämndlysten, blodtörstig och rädslobaserad kult som stulit ett land tillhörande någon annan och efter decennier av folkmordspolitik idag inte bara är på väg att skapa en judisk teokrati på levanten, utan också är å färde att förvandla hela Europa till en etnisk minestronekontinent där judar skall vara den framtida aristokratin – det vill säga hur det är redan i dag, fast öppnare.

Läsare som inte kände till det sista finner nedan ett kapitel om den så kallade Kalergiplanen tagen ur vår bok Västs mörka hjärta – 9/11, Geopolitisk terrorism & Globaliseringsagendan”.

Men först två videosar för läsare som ännu svävar i okunnighet om Judendomens och Islams mörka baksidor…

Judendomen

Klicka CC för svensk text

Islam