Pippi med sin skapare, författarinnan Astrid Lindgren

För två år sedan gick ett drev.

På ytan var offret Pippi Långstrump – en av Sveriges mest folkkära literära gestalter.

Domen från landets självutnämnda moralpolis var hård mot den förmenta rasismen.

Det slutade med att böcker och filmer censurerades och skrevs om.

Läsare som inte minns, har här några exempel:

Föräldrar, som efter censuren, råkar ha kvar någon äldre Pippifilm och låter de egna barnen och deras kamrater se denna, riskerar i dag att åtalas för “hets mot folkgrupp”.

Den egentliga måltavlan med drevet var nämligen inte Pippi – utan svensken.

Den outtalade anklagelsen: svenskar är infödda rasister som måste skämmas över sig själva.

Enligt landets självutnämnda moralpolis, sitter äcklet i folksjälen så djupt att svensken saknar existensberättigande.

Ergo, den svenska moralpolisens massinvandring och drömmar om Sverige som ett framtida Kalifat.

Det tysta antagandet, på vilket hatet mot svensken och det svenska vilar, är att Pippi Långstrump – liksom IKEA – är något av det svenskaste som finns.

Finn fem fel

Ung chasidisk jude

Vi börjar med några frågor:

  1. Hur många rödhåriga svenskar känner läsaren?
  2. Hur många svenskar har Pippi Långstrumps mentalitet och attityd? Hur många svenska barn har det?
  3. Hur många svenskar springer omkring med flätor och långa ullstrumpor?
  4. Hur många svenskar har en pappa som koloniserat och blivit kung över ett land som egentligen tillhör ett annat folk?
  5. Hur många svenskar har en koffert med guldmynt under sängen?

Svaret är noll.

Pippi Långstrump är inte svensk och har aldrig varit det.

Hon är judinna.

Närmare bestämt en exponent för den ortodoxa chasidismen, det vill säga de östeuropeiska khazarjudarna.

Om man i frågorna ovan byter ut “svensk” mot “jude” ” blir det nämligen plötsligt fem rätt.

Judar har betydligt fler inslag av rödhåriga än svenskar. Pippis högst osvenska attityd är ett exempel på det utmärkande judiska karaktärsdraget “chutspah”: makalös fräckhet. Utmärkande för ortodoxa chasidiska judar är också deras flätor, de långa strumporna, samt fenomenet att i tid och otid bryta ut i dans på allmän plats – precis som Pippi Långstrump.

Pippis pappa är pirat och heter Efraim.

Efraim är ett hebreiskt namn. I gamla testamentet är det också namnet på en av Israels tolv stammar.

Läsare som vill fortsätta leta symboliska kopplingar inbjuds till att tolka nedanstående..

  • Den till synes bottenlösa koffert med guldmynt som Pippi disponerar och som hon fått av sin pappa
  • Identiteten på den “söderhavsö” Pippis pappa Efraim är kung över

Här är två förslag: Rothschild och det globala finanssystemet samt Israel.

Chasidiska kvinnor bryter ut i dans på en gata

Pippi Långstrump är inte bara ortodox judinna.

Hennes förnamn är faktiskt en dold referens till Jahve eller Jehova.

I och med det, upphöjs den literära figuren Pippi Långstrump till att gestalta en judisk gudom svenska barn skall dyrka och emulera.

Detta är vad som skett sedan 1945 och 1969, då första boken och filmen kom ut.

Med andra ord: “Pippi Långstrump” är inte namnet på en folkkär svensk barnbokskaraktär – det är benämningen på en av den dolda maktens kampanjer att efter andra världskriget subliminalt hjärntvätta ett helt lands befolkning till att omfamna zionismen.

För vilket svenskt barn skulle inte vilja följa med “Pippi” till hennes pappa Efraims förlovade “söderhavsö?”

Vi pausar här.

Kanske kommer någon annan att wallraffa om vem Astrid Lindgren egentligen var, hennes arbete för den svenska underrättelsetjänsten, namnen på hennes mentorer och influenser – samt var Sveriges motsvarighet till det brittiska Tavistock institute faktiskt ligger (Karolinska Institutet?).

Svenskar som vill återknyta till något som faktiskt är svenskt, kan glömma Astrid Lindgren och alla de andra folkförvillarna.

Det finns andra böcker.

Här är två…