Myten om statens vÄldsmonopol

Senast uppdaterad: 2016-05-30
För ett par Ă„r sedan lanserad nĂ„gon begreppet “vĂ„ldsmonopol” i den svenska politiska diskussionen.

SÄ vitt vi kunnat konstatera var det en folkförvillare vid namn Jan Guillou.

LĂ€sare intresserade av att förstĂ„ denne djupt inbĂ€ddade zionisagents verkliga dagordning, rekommenderas boken Demokrati till Döds – Sveriges vĂ€g in i den globala diktaturen.

VĂ„ldsmonopol-mantrat har dĂ€refter upprepats av andra grindvakter sĂ„som Leif G. W. Persson (avhandlad i vĂ„r artikel Leif GW Persson – Sveriges Joseph Goebbels).

Att kulturarbetare som Guillou och Persson fabulerar om hur det tror eller vill att verkligheten skall vara, Àr en sak.

NĂ€r en chef för ett lands sĂ€kerhetspolis i TV-intervjuer högt och brett skryter om polisens och statens vĂ„ldsmonopol, Ă€r en annan – och grodan förtjĂ€nar uppmĂ€rksamhet.

SĂ„ hĂ€r definierar nationalencyklopedin begreppet “monopol”:

marknad dÀr en organisation eller ett företag behÀrskar utbudet av en vara eller en tjÀnst.

Redan hĂ€r kan det konstateras att varken polisen eller staten Ă„tnjuter monopol pĂ„ att utöva vĂ„ld – i praktiken.

VÄldsbrott begÄs varje dag, utan att polisen eller staten kan förhindra det.

Verkligheten Àr nog den att polisen stÄr för blott en brÄkdel av det vÄld som utövas i landet varje Är.

Faktum Àr att det Àr p g a icke-polisiÀrt och icke-statligt vÄld, i dess olika former, som skapat behovet av poliser.

MĂ„hĂ€nda var vad Guillou och Persson och sedemera SÄPO-chefen Thornberg i sina grötiga hjĂ€rnor egentligen menade, var att lagen i vissa situationer ger polisen rĂ€tt att ta till tvĂ„ngsĂ„tgĂ€rder – handlingar som annorstĂ€des skulle vara olagliga.

 

RB24:7

VÄld och tvÄngsÄtgÀrd Àr inte samma sak, Àven om de kan överlappa.

Det Ă€r nog i alla fall hur allmĂ€nheten uppfattar begreppet “vĂ„ld” och det var ju sĂ„ konceptet en gĂ„ng myntades: av en lekman för lekmĂ€n.

Att polisen i lagen har stöd för att i vissa situationer t ex frihetsberöva individer misstĂ€nkta för brott Ă€r nog faktiskt inte hur de flesta mĂ€nniskor uppfattar begreppet “vĂ„ld”.

Men inte ens juridiskt Ă„tnjuter polisen ensamrĂ€tt pĂ„ “vĂ„ld”.

Lagen ger inte bara alla mĂ€nniskor rĂ€tt att agera i nödvĂ€rn, d v s ta till “vĂ„ld” för stoppa brottsliga angrepp mot sig sjĂ€lv eller annan. Lagen ger ocksĂ„ envar rĂ€tten att gripa individer som i största allmĂ€nhet begĂ„r brott eller till och med Ă€r pĂ„ flykt undan rĂ€ttvisan – d v s agera som stĂ€llföretrĂ€dande polis.

Paragraf 7 i RÀttegÄngsbalkens 24:e kapitel:

Om den som har begÄtt brott, pÄ vilket fÀngelse kan följa, pÄtrÀffas pÄ bar gÀrning eller flyende fot, fÄr han gripas av envar. Envar fÄr ocksÄ gripa den som Àr efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlÀmnas till nÀrmaste polisman. Lag (1987:1211).

RB 24:7 Àr inte unikt för Sverige.

Liknande lagar finns i de flesta lĂ€nder. I USA, t ex, kallas begreppet “citizen arrest.”

Verkligheten Àr att en hel industri byggts upp runt RB 24:7 och att faktiskt Ätskilliga lagbrytare grips av icke-poliser med stöd i RB 24:7.

Varje dag ertappas och omhÀndertas mellan 100 och 200 tjuvar i detaljhandeln. Gripandena utförs av icke-poliser med stöd i RB 24:7.

Det finns inga juridiska hinder för att t ex joggare, förÀldrar eller grannar ingriper vid pÄgÄende brott och överlÀmnar gÀrningsmÀnnen till polisen.

Kanske Àr sÄdan grannsamverkan t o m en bra idé, i dessa tider nÀr polisen, trots sin militarisering, synes alltmer förvirrad och handlingsförlamad?

Sedan kan man naturligtvis undra vad för exotisk vĂ€xt SÄPO-chef Anders Thornberg rökt, som gör att han önskar sĂ€tta likhetstecken mellan polisens pĂ„stĂ„dda vĂ„ldsmonopol och situationen nedan…

VÄSTS MÖRKA HJÄRTA – DEMOKRATI TILL DÖDS

LÀs dem i dag - i morgon Àr det försent...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

statcounter