Äger du en lokal du hyr ut till olika evenemang, kanske en teater eller en biograf?

Då har du kanske kontaktats av “journalist” som baktalat en föreläsare eller arrangör?

Det hela skedde via retoriska frågor som handlade mer om att försöka avstyra evenemang än faktakoll av artikel eller inslag?

Även om kontakten inte var öppet fientlig hade du ändå en obehaglig känsla när det hela var över?

Om du känner igen dig i beskrivningen ovan är risken att du blivit offer för “uppvaktning”[1] – en taktik som i Sverige används av politiska extremistkrafter på framförallt vänsterkanten.[2]

Om någon av nedanstående två punkter också stämmer är det så gott som bekräftat att detta är vad som skett:

  1. Anklagelserna handlade om “antisemitism” eller möjligen “rasism” eller “hets mot folkgrupp”.
  2. “Journalisten” sade sig komma från en tidsskrift som kallar sig för EXPO[3] eller möjligen något som heter Svenska Kommitten mot Antisemitism (SKMA)[1]

“Brott mot medborgerlig frihet”

Vad individer som ägnar sig åt “uppvaktning” önskar blanda in dig som lokalägare i kan vara inget mindre än brott mot medborgerlig frihet[4] – vilket renderar upp till sex års fängelse och som från och med den 1:a december i år (2010) ger åklagare och polis extraordinära möjligheter att genomföra bl a hemlig tele- och tv-övervakning av dig.[5]

Faktum är att bara genom att utpeka andra som klandervärda gör sig den som “uppvaktar” dig skyldig till “förtal”[6].

Om syftet är att avstyra evenemang (vilket det är vid “uppvaktning”) riskerar brottsrubriceringen att bli “grovt förtal”.

Det viktiga för lokalägare att förstå är att rättigheten att inneha och fritt förmedla information och åsikter är skyddad i lag i Sverige.

Så är rättigheten att leva ett liv i frihet från rädsla att brännmärkas som förkastlig.

Vad göra?

Som ägare eller uthyrningsansvarig är det en god idé att på tidigt stadium klargöra för de som “uppvaktar” att du inte är intresserad av att dras in i lagbrott eller övergrepp mot andra människors yttrandefrihet – om du nu inte är detta.

Det enklaste är att du bara förklarar ditt ointresse och lägger på luren (eller går iväg eller stänger dörren: vilket som nu är tillämpligt).

Men du kan göra mer.

“Uppvaktning” utförd under påstådd journalistik är nämligen alltid ett brott mot bl a Svenska Journalistförbundets (SJF) yrkestiska regler.[9]

Om den som “uppvaktar” identiferar sig som “journalist” kan man därför ställa frågan:

  1. Är du medlem i Svenska Journalistförbundet?

På SJF upplever man extrempolitiska påtryckningar av det här slaget som något “helt snurrigt” som går emot “förbundets syn på öppenhet, dialog och yttrandefrihet”. Man är också starkt tveksam till att någon av deras medlemmar verkligen skulle ägna sig åt något sådant och uppmanar därför drabbade lokalägare att anmäla dessa “journalister” till SJF.[13]

Om “uppvaktaren” erkänner att denne är medlem i SJF – eller du ändå tror det – är det bara att emaila SJF och berätta om det yrkesetiska övertrampet:

  1. Emaila: SJF YEN/Justus Bennet (jb@sjf.se).

Innan emailat går iväg kan du naturligvtis ställa den här frågan till “uppvaktaren”:

  1. Är du medveten om att du bryter mot SJF:s yrkesetiska regler när du kontaktar mig på det här sättet?

Om “uppvaktaren” inte är medlem i SJF kan man naturligtvis börja undra hur mycket journalist “journalisten” i själva verket är – och ställa den här frågan:

  1. Vart någonstans gick du din (journalistiska) utbildning? Mellan vilka år?

Oaktat frågorna ovan är det alltid en bra idé att fråga om namn och nummer till ansvarige utgivare eller chef på den redaktion “uppvaktaren” säger sig komma från.

För fall av att “uppvaktaren” inte respekterar dina åsikter om yttrandefrihet och eskalerar “uppvaktningen” och kanske publicerar otrevliga artiklar (i ofta obskyra tidskrifter) finns nedanstående instanser med uppdraget att skydda enskilda och försäkra att tidningar, radio och TV, följer de lagar, förordningar och etiska spelregler som gäller i öppna demokratier:

  1. Allmänhetens pressombudsman
  2. Granskningsnämnden för TV och Radio

Det finns också fördelar med att den myndighet som har hand om skyddet av bl a yttrandefriheten känner till omfattningen av den här typen av övergrepp mot den demokratiska åsiktsbildning i Sverige:[4]

säkerhetspolisen (dygnet runt)
010-568 70 00

Som chefsanalytiker på författningsskyddsenheten förklarar: “Säkerhetspolisen motverkar brott från den autonoma miljön som syftar till att exempelvis förhindra politiska möten både genom att bekämpa brotten och säkerställa att skyddsåtgärder vidtas när hot har identifierats.” Konkret handlar det bl a om “underrättelseverksamhet mot brottsaktiva individer” och “att platsbevakning sätts in mot hotade möten”[14]

Problemets omfattning

Anekdotisk data indikerar att det kan handla om två-siffrigt antal med föreläsningar som varje år stoppas genom den typ av brott mot pressetiska regler och lagar “uppvaktning” utgör.

Prognosen är att “uppvaktningar” i framtiden riskerar att öka.

Två av huvudskälen för detta är den kraftigt expanderad definition av det väl använda propagandabegreppet “antisemitism” de extremistkrafter som “uppvaktar” i dag använder sig av, samt att dessa krafter sedan en tid tagit sig rätten att uttolka vad andra “egentligen menar” när de uttrycker åsikter.

Antisemitism betyder, eller betydde i alla fall tidigare, hat mot judar på grund av att de tillhör en förment judiska ras eller judiskt folk. Verkligheten är att det är lika meningsfullt att tala om en “judisk ras” och ett “judiskt folk” som det är att tala om en “kristen ras” eller ett “kristet folk.” Det vill säga meningslöst. Att vara jude är nämligen det samma som att vara kristen eller muslim – man bekänner sig till en religion. De flesta judar är etniska europeer och saknar genetiska kopplingar till mellanöstern.[10]

För att i dag öppet, eller bak lyckta dörrar, kallas för “antisemit” behöver man inte längre ställa faktafrågor runt Förintelsen eller vara kritisk inför aspekter av den israeliska regeringens politik (eller dess statsbärande politiska ideologi Zionismen).

I dag stämplar extremistkrafterna bakom “uppvaktning” så gott som allt som innebär analys, ifrågasättande eller kritik av rådande maktstrukturer för antisemitism.

Fyra övergrepp

Våren/sommaren 2010 kontaktade Jonathan Leman riksorganisationen Folkets Hus och Parker och förtalade den irländske föreläsaren Michael Tsarion liksom dennes svenske arrangör.

Föredragsserien det handlade om bar titeln (i svensk översättning): “Manipulationens tidsålder – Förtrollningar, magi och mänsklighetens uppvaknande.”

Vid “uppvaktningen” presenterade sig Leman som “journalist” från EXPO.

Senare utförd kontroll har bekräftat följande:

  1. Leman arbetar inte bara för den relativt okända tidskriften EXPO – utan är också medlem i den zionistiska frontorganisationen SKMA
  2. Enligt stadgarna ägnar sig inte EXPO åt “uppvaktning” – det gör däremot SKMA[11]
  3. På EXPO:s hemsida presenterar sig Leman inte som “journalist” utan utbildare.
  4. Enligt uppgift är Lemans utbildning som gymnasielärare – inte journalist

Gick Leman EXPO:s eller SKMA:s ärenden när han initierade kontakten med den landsomfattande lokaluthyraren och förtalade andra?

Frågan har ställts till EXPO:s ansvarige utgivare (Robert Aschberg) vid ett flertal tillfällen, utan att svar erhållits.

Hösten 2009 stämplades en hel generation svenskar som antisemiter av bl a TV4:s Peter Lindgren.

Skälet till det kollektiva fördömandet syntes vara oförklarlig oro inom TV4:s ledning för den till synes lika djupa som utbredde misstron bland unga svenskar rörande den amerikanska regeringens inblandning i 9/11.

De svenska siffrorna (1 av 5 under 30 år misstror den offentliga 9/11 versionen) speglar nivån för hela planeten.

Våren 2009 anklagades den amerikanske religionshistorikern David Ray Griffin av en svensk zionistagent vid namn Torbjörn Elensky för att vara antisemit.

Det skedde innan professor Griffin skulle föreläsa på ABF i Stockholm om den amerikanska regeringens inblandning i 9/11 och dess krig i Irak och Afghanistan. Anklagelsen spreds via SVT:s försorg över hela landet.

Tre veckor innan folkomröstningen om Euron, september 2003, stoppades författaren och föreläsaren Jüri Lina från att tala om “EU:s dolda maktstrukturer”.

Det skedde i en kampanj dirigerad från EXPO i vilken Daniel Olsson spelade en nyckelroll.

Anklagelsen som framfördes var att Jüri Lina ägnade sig åt “halsbrytande konspirationsteorier och antisemitism.”

Påtryckningarna mot arrangör och lokalägare var “enorma”[7] och inkluderade inte bara “uppvaktning” utan också ett antal starkt negativt vinklade artiklar.

När inte heller detta resulterade i att evenemanget stoppades så hotades detta direkt fysiskt – varpå det hela ställdes in p g a säkerhetskäl.

Händelsen polisanmäldes.[12]

 

 

 

 


1. Begreppet ingår bl a i urkund och stadgar för föreningen Svenska Kommitten mot Antisemtism, som skapades 1984 utifrån den zionistiska frimurarordern B’nai-B’riths propagandaverksamhet. Skapandet skedde under översyn och närvaro av tidigare israelisk statstjänsteman.
2. jmf Våldsam politisk extremism – Antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten (2009:15)
3. Expo anges ofta som hemvist av många “uppvaktare”. Trots försök att förbättra sin image vidhåller och försvarar stiftelsen Expo sina kopplingar till, och samarbete med, den våldssamma politiska extremvänstern – den s k “autonoma” rörelsen (av säkerhetspolisen bedömd som ett hot mot det svenska statsskicket). Expo ägnar sig sedan grundläggandet åt kartläggning av och spionage emot meningsmotståndare i Sverige – en verksamhet stiftelsen inte anmält till datainspektionen.
4. BrB 18:5, TF 4:12, YGL 7:1.
5. SFS 2008:854, SFS 2007:979.
6. BrB 5:1.
7. Citat taget från kvinnlig lokalägare i polisanmälan (jmf not 12 nedan).
8. Skriftlig bekräftelse 2010-07-12 från Rabbi på Jews against Zionism
9. Bekräftat bl a gnm tfn samtal med företrädare för YEN på SJF 2010-08-11.
10. jmf. “The Invention of the Jewish People”, Shlomo Sand (2008/2009).
11. jmf. infopack EXPO och infopack SKMA.
12. Knr 1400-153 565-03
13. Tfn samtal 2010-08-09 med repr för SJF YEN
14. AD 159-8762-10