Hur lagen om HMF kom till

Senast uppdaterad: 2018-03-30

NedanstÄende text Àr saxad frÄn bloggen DÄrhuset (daterad 10 dec 2014).

För att förstÄ bakgrunden hjÀlper det att först göra online testet: Forintelsen.nu

ÅSIKTSCENSURENS ÖDESDIGRA KONSEKVENSER

Under 1900-talets första halva var yttrandefriheten i Sverige tÀmligen frislÀppt, och de löften som gavs det fria ordet i vÄr författning efterlevdes pÄ ett tillfredsstÀllande sÀtt. NÄja, med undantag för tiden under andra vÀrldskriget, nÀr staten satte tidskrifter under direkt censur för att förhindra att massmedia kunde förarga Tyskland, med de risker en invasion hade inneburit för Sverige. Makthavarna har naturligtvis alltid velat fÀngsla oliktÀnkande, men den enda brottsrubricering man dÄ kunde anvÀnda för detta syfte var förargelsevÀckande beteende, fast det var naturligtvis svÄrt att anvÀnda denna pÄ det skrivna ordet pÄ grund av dess karaktÀr.

Einar Åberg

En mans politiska aktivism skulle fĂ„ staten att slĂ„ bakut pĂ„ ett sĂ„dant sĂ€tt att det första spadtaget togs i vad som till slut skulle leda till det nĂ€stan fullstĂ€ndiga avskaffandet av yttrandefriheten. Den 20 april 1890, exakt ett Ă„r efter att Adolf Hitler föddes, steg en man vid namn Einar Åberg in i vĂ€rlden. Åberg skulle följa i Hitlers fotspĂ„r och anta samma Ă„sikter som han – Ă„r 1922 hade han skaffat sig en antisemitisk vĂ€rldssyn, och innan hans liv var slut hade han blivit en vĂ€rldskĂ€nd publicist.

Åberg började göra sitt klara avtryck i historieböckerna frĂ„n 1940-talet och framĂ„t, nĂ€r han blev kanske vĂ€rldens frĂ€mste antisemit utanför Tysklands grĂ€nser. Under hösten 1941 hade Åberg köpt en bokaffĂ€r i Stockholm, som han anvĂ€nde för att saluföra antisemitisk litteratur, och pĂ„ denna satte han Ă€ven upp den sorts skylt mĂ„nga affĂ€rer i Tyskland hade pĂ„ den tiden: ”Judar och halvjudar Ă€ga icke tilltrĂ€de”. Detta ledde till konflikter med omgivningen och med polismyndigheten, och polisen tog upprepade gĂ„nger ned de skyltar han satt upp och han dömdes till dagsböter för förargelsevĂ€ckande beteende. Åberg fortsatte dock att sĂ€tta upp liknande skyltar, vilket ibland ledde till regelrĂ€tta slagsmĂ„l utanför hans bokaffĂ€r.

Strax efter att han köpt sin bokaffĂ€r, nĂ„got senare under 1941, bildade Åberg ocksĂ„ organisationen Sveriges antijudiska kampförbund. Dess uttalade mĂ„l var ”judendomens i Sverige totala förintelse”, och medlemmarna fick svĂ€ra pĂ„ sin heder som svenskar att de skulle förbli i organisationen tills mĂ„let hade uppnĂ„tts.

Under Ă„r 1941 börjar Åberg ocksĂ„ avlossa en lĂ„ng salva av antisemitiska pamfletter han sjĂ€lv skrivit, som han sprider bĂ„de i Sverige och i den engelsktalande vĂ€rlden. Denna propagandadistribution var det som slutligen fick svenska staten att reagera, genom att stifta en ny lag med namnet hets mot folkgrupp, HMF. Dessa var nĂ„gra av hans tryckta verk:

Inledningsvis Ă€r det bara de judiska församlingarna i Sverige som förargas över hans agitation, men nĂ€r han Ă€ven börjar sprida sitt material ut över vĂ€rlden, börjar tvĂ„ internationella judiska organisationer, American Jewish Committee och World Jewish Congress, att sĂ€tta direkt press pĂ„ Sveriges regering att göra nĂ„got Ă„t saken. Man krĂ€ver en ny lag som ska sĂ€tta stopp för Åbergs framfart, och denna lag kallades ibland Ă€ven Lex Åberg – Lag Åberg.

Även fast judiska grupper önskar se omedelbar handling frĂ„n regeringens sida, sĂ„ tar lagen flera Ă„r att utarbeta, men till slut klubbas den igenom den 30 juni 1948 och trĂ€der i kraft frĂ„n den 1 januari 1949. Den nya lagen placeras under ”brott mot allmĂ€n ordning” i Strafflagen, den lagbok som föregick vĂ„r nuvarande Brottsbalk. Kapitel 11, paragraf 7, av Strafflagen löd nu som följer:

”Hotar, förtalar eller smĂ€dar nĂ„gon offentligen folkgrupp med viss hĂ€rstamning, eller trosbekĂ€nnelse, dömes för hets mot folkgrupp till böter eller fĂ€ngelse.”

Naturligtvis blir Åberg den första som fĂ€lls under den nya lagen, och han döms till dagsböter den 25 augusti 1949. Innan hans död 1970 hade Åberg fĂ€llts ytterligare fem gĂ„nger under HMF-lagen, Ă€ven om han bestred att hans propaganda verkligen var att betrakta som hets i den meningen.

Trots de fĂ€llande domarna fortsĂ€tter Åberg med sin agitation, till Judiska vĂ€rldskongressens förtret. DĂ„varande generalsekreterare Siegfried Roth uttalade sig sĂ„hĂ€r till dagstidningen Göteborg Handelstidning den 13 juli 1954:

”Den antisemitiska propaganda, som svensken Einar Åberg i sina pamfletter sĂ€nder ut över vĂ€rlden, Ă€r ett av de största problemen för judarna i dag, Det mĂ„ste finnas nĂ„got sĂ€tt för den svenska regeringen att stoppa hans verksamhet.”

NĂ€r tiden hade nĂ„tt fram till Ă„r 1964 hade dĂ„lig hĂ€lsa dock börjat ha sin verkan pĂ„ Åberg, och hans propaganda tog slut hĂ€r. HMF-lagen skulle dock fortleva, och allt mer utvecklas mot det censurverktyg den Ă€r i dag, genom flera olika revisioner. År 1965 övergick Strafflagen i Brottsbalken som Sveriges huvudsakliga straffrĂ€ttsliga lagtext, och lagen tog sin nya plats i kapitel 16, paragraf 8, dĂ€r den förblir Ă€n i dag. Ack, om Ă€ndĂ„ nĂ„gon hade ‘oavsiktligt’ raderat den under denna övergĂ„ng.

1970 Ă€ndrades ordvalet, och ”hotar, förtalar eller smĂ€dar” blev istĂ€llet till ”hotar eller uttrycker missaktning”.

1982 reviderades lagen igen, och nu började Brottsbalken 16 § 8 lyda som följer:

”Den som offentligen eller eljest i uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmĂ€nheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sĂ„dan grupp av personer med anspelning pĂ€ ras, hudfĂ€rg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekĂ€nnelse [
]”

 

1988 Ă„rs HMF-revidering

Fram till det sena 80-talet fĂ€lldes drygt en person per Ă„r under HMF-lagen – lagen sĂ„g helt enkelt inte mycket bruk i landet. Under mitten av 80-talet hade dock regeringen tillsatt en utredning som skulle se över HMF-lagen, sĂ„ att man kunde anvĂ€nda den mer frikostigt Ă€n man nu gjorde. Ett stort antal mĂ€nniskor skulle framöver fĂ€ngslas under den reviderade lagen den kommande tvĂ„ Ă„rtiondena, Ă€ven fast deras uttalanden inte skulle ha varit i nĂ€rheten av att kunna ligga till grund för Ă„tal under den ursprungliga lagtexten.

Utredningens diskussion om hur man skulle förstÀrka HMF-lagen ledde till Regeringens proposition 1986/87: 151 om Àndringar i tryckfrihetsförordningen m. m.

För att citera utdrag ur den diskussion som fördes hÀr:

”Mitt förslag: I syfte att förhindra verksamhet av rasistiska organisationer skall ansvarsbestĂ€mmelsen om hets mot folkgrupp skĂ€rpas. Del skall sĂ„lunda inte lĂ€ngre krĂ€vas att ett uttalande görs offentligt eller sprids bland allmĂ€nheten för att det skall kunna vara straffbart. Enligt förslaget Ă€r det tillrĂ€ckligt att yttrandet sprids t.ex. inom en organisation. NĂ„got sĂ€rskilt undantag för yttranden som kan anses försvarliga av hĂ€nsyn till yttrandefriheten eller omstĂ€ndigheterna i övrigt införs inte. NĂ„got direkt förbud mot rasistiska organisationer som sĂ„dana skall inte heller införas.”1

HÀr sköljer man ytterligare ned yttrandefriheten i toaletten. Detta drag gör det uppenbart att det inte handlar om att skydda mÀnniskor frÄn att utsÀttas för nedsÀttande yttranden, eftersom detta innefattar Àven grupper bestÄende av likasinnade som samtalar inom sina egna kretsar. Vad det handlar om Àr att begrÀnsa ens rÀtt att uttrycka vissa Äsikter Àven inför dem som delar dem.

”Det Ă€r dock uppenbart att kriminaliseringen inte bör gĂ„ sĂ„ lĂ„ngt att den omfattar yttranden inom den helt privata sfĂ€ren. Det bör t. ex. fortfarande vara straffritt att till en nĂ€ra anhörig uttrycka en i och för sig förgriplig Ă„sikt. NĂ„got annat skulle komma att innebĂ€ra en alltför lĂ„ngtgĂ„ende inskrĂ€nkning av yttrandefriheten och dessutom vara omöjligt att övervaka pĂ„ ett nĂ„gorlunda rimligt sĂ€tt.”2

Å tack, ni upplysta förmyndare, för att jag inte kan bli fĂ€ngslad för det jag sĂ€ger i mitt eget hem, och att ni upplever det som orealistiskt att bugga varenda bostad. De tre meningar som följer hĂ„ller dock en helt annan ton:

”Utanför denna privata sfĂ€r bör det dock enligt min mening vara otillĂ„tet att sprida yttranden som uttrycker hot eller missaktning mot folkgrupp pĂ„ grund av ras e. d. Detta kan bli fallet, om kravet pĂ„ att uttalandet mĂ„ste ske offentligt eller spridas till allmĂ€nheten tas bort. OcksĂ„ spridning av rasistiska och liknande uttalanden inom en förening skulle hĂ€rigenom bli straffbar.”

”Sammanfattningsvis anser jag att man helt bör slopa kravet pĂ„ att ett uttalande mĂ„ste ske offentligt eller spridas bland allmĂ€nheten. Det skall rĂ€cka att uttalandet sprids. SamhĂ€llet skulle dĂ€rigenom slĂ„ fast att uttalanden som uttrycker rasförakt Ă€r oacceptabla sĂ„ snart de förekommer utanför den rent privata sfĂ€ren.”

Man reviderade ocksĂ„ grundlagen – följande text lades till regleringen av föreningsfriheten i Regeringsformen 2 § 14

”Föreningsfriheten fĂ„r begrĂ€nsas endast sĂ„vitt gĂ€ller sammanslutningar vilkas verksamhet Ă€r av militĂ€r eller liknande natur eller innebĂ€r förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfĂ€rg eller av visst etniskt ursprung.”

SĂ„ Ă€ven om det inte var möjligt att faktiskt förbjuda ”rasistiska sammanslutningar”, sĂ„ kunde man Ă€ndĂ„ pĂ„ ett lagligt sĂ€tt förhindra dem frĂ„n att arbeta. Det sĂ€tt pĂ„ vilken denna lag vanligen tillĂ€mpas i dag Ă€r genom att polisen instĂ€ller sig för att trakassera och jaga bort pĂ„stĂ„tt rasistiska organisationer om de försöker hĂ„lla offentliga möten – man söker skrĂ€mma bort deltagarna.

Vissa av remissinstanserna till propositionen efterfrÄgade ocksÄ att kön skrevs in i lagstiftningen, sÄ att man kunde förbjuda förnedrande pornografi, men lagstiftarna som arbetade pÄ den nya texten var inte intresserade:

”För det första Ă€r den s.k. pĂ„verkansforskningen nĂ€r det gĂ€ller pornografiska framstĂ€llningar mycket sparsam. Dessutom torde det vara svĂ„rt att vetenskapligt belĂ€gga att det finns ett samband mellan konsumtion av pornografi och t. ex. benĂ€genhet att tillgripa sexuellt vĂ„ld. Än större blir naturligtvis svĂ„righeterna att kartlĂ€gga vilka psykiska effekter pornografiska framstĂ€llningar kan ha pĂ„ betraktaren.”

Denna proposition blev lag Är 1988 under statsminister Ingvar Carlsson, och trÀdde i kraft den 1 januari 1989. HMF-lagen hade nu den form den skulle ha fram till 2003:

”Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sĂ„dan grupp av personer med anspelning pĂ„ ras, hudfĂ€rg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekĂ€nnelse, döms för hets mot folkgrupp till fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r eller, om brottet Ă€r ringa, till böter. (Lag 1988:835)”

Lagens senare utveckling skildrades tidigare i kapitlet, vilket frÄn 2003 innebar att man rÀknade in Àven homosexuella under folkgrupp, och ökade maximistraffet frÄn tvÄ till fyra Ärs fÀngelse.

Det finns en berömd liknelse om en groda som inledningsvis sĂ€tts i kallt vatten som inte alls Ă€r farligt, men som gradvis vĂ€rms upp och blir Ă€n mer hett, tills grodan till slut befinner sig i kokande vatten och inte hoppar ut eftersom han inte lagt mĂ€rke till hur hett det blivit; denna liknelse anvĂ€nds betydligt mer i engelsk skrift Ă€n svensk, dĂ€r den kallas the parable of the boiling frog. Genom ett antal olika revideringar har HMF-lagen utökats gradvis, nĂ€r den inledningsvis inte kunde anses vara alltför mycket av ett hot mot yttrandefriheten, medan den i dag grovt inskrĂ€nker vilka Ă„sikter man kan uttrycka utan rĂ€ttsliga följder. Även om undertecknad kan ha undgĂ„tt mindre revideringar, har de viktiga förĂ€ndringarna Ă€gt rum vid fem tillfĂ€llen: tillkomsten 1948 samt revideringarna 1970, 1982, 1988 och 2002. En tidigare fri nation som plötsligt fann den lag som trĂ€dde i kraft Ă„r 2003 pĂ„tvingad den skulle protestera högljutt, men inskrĂ€nkningen av yttrandefriheten genom denna lag har skett i smĂ„ gradvisa steg utan mycket till protester i massmedia.

Klicka för att fortsĂ€tta lĂ€sa pĂ„ DĂ„rhuset…

 

Tack för ditt stöd!

Din donation gör det möjligt för oss att fortsÀtta.

NORDEA: 4064 0030 412
SWIFT: NDEASESS
IBAN: SE13 3000 00000406 4003 0412

 

  • Distributören: 247 kr
    Bokus: 292 kr
    Ad Libris: 295 kr
  • Distributören: 23 2kr
    Bokus: 281 kr
    Ad Libris: 285 kr
  •  

     

     

     

     

     

     

     

     

    statcounter