Här är den – analysen som förklarar hur den så kallade vetenskapen “nationalekonomi” en gång skapades för att lura mänskligheten, ett bedrägeri som pågått i över ett kvarts millenium..

De hemliga makthavarna, Illuminaterna är ett av många namn, kontrollerar alltid båda sidor i en strid för att åstadkomma ett i förväg önskat resultat. David Icke kallar det för problem, reaction, solution. Under 1700 – och 1800 – talets ekonomihistoria lanserade de djävulska krafterna Adam Smith med hans berömda bok Wealth of Nations som tes/problem. “Adam Smith är genom sin bok Nationernas välstånd (1776) både den ekonomiska liberalismens och nationalekonomins fader. Han var professor, först i logik sedan i moralfilosofi, vid universitetet i Glasgow 1751-63 ……

Smith tog avstånd från den merkantilistiska politiken, som gick ut på att staterna skulle sträva efter största möjliga överskott i handelsbalansen. I stället borde politikens mål vara största möjliga välstånd för medborgarna. Detta uppnåddes genom näringsfrihet, fri konkurrens samt fri handel inom och mellan länder. Han tog avstånd från tanken att ekonomin var ett nollsummespel där den enes vinst var den andres förlust. Alla kunde vinna på ökad ekonomisk frihet. Smith förespråkade också offentliga insatser inom utbildningsområdet.”

Som motreaktion, antites/reaction, arrangerades det Kommunistiska manifestet 1848 från Karl Marx och Friedrich Engels, som senare kompletterades med Karl Marx’ berömda bok Kapitalet 1867.

Illuminaterna såg till att hela världen kände och känner till dessa två teser.

Det förtegs och förtigs dock av den vanliga historieskrivningen att både Smith och Marx fokuserade på en kamp mellan kapitalet och arbetet. Båda sidor definierade kapitalet som produktionsmedel. Detta är ett kapitalt fel som än idag lurar de flesta, framförallt folk på vänsterkanten. Kapital definieras på ett korrekt sätt med pengar eller penningväsen eller dem som skapar pengar: centralbanker och banker, alltså inte produktionsmedel.

Först måste pengar skapas, kapitalet, och sedan kan det användas för att köpa produktionsmedel. Den som har makten att skapa pengar har den största makten, inte den som sitter på produktionsmedlen. Smith och Marx/Engels förteg i sina böcker och tal alltså den mäktigaste spelaren: bankerna!

En slump?

Naturligtvis inte… [fortsätt läs på whitetv.se]