Förvirrad över skillnaden mellan kontantuppropet och kontantupproret?

Läsaren är inte ensam.

Det är bara en bokstav som skiljer.

Kontantuppropet.nu är det online-upprop som startades hösten 2012 av Kristoffer Hell, upphovsmannen till den här sajten.

Bakgrunden var det öppna krig mot kontantväsendet privatbankerna startade år 2009.

För kontantuppropet är kontanter en grundläggande mänsklig rättighet så väl som en garant för andra mänskliga rättigheter.

Kontantväsendet är därför inte något som kan tas bort av bankirer eller folkvalda hursomhelst.

Trots att kontantuppropet hittills samlat in snart sex tusen underskrifter liksom inspirerat och stöttat manifestationer (som videon till vänster) till kontanternas skydd, har svensk riksmedia konsekvent vägrat att rapportera om kontantuppropet.

Kontantupproret.se startades i slutet på 2014 av den före detta rikspolischefen Björn Eriksson.

Erikssons slogan var: om kontanterna skall bort, så skall det ske med demokratiska medel – inte för att bankirerna skall tjäna pengar på det.

Med andra ord, Erikssons kampanj erbjuder privatbankernas ägare ett sätt att postumt legitimera den slutliga destruktion av Sveriges kontantväsende.

Hösten 2012 stod det nämligen klart att det kontantlösa samhället är den politiska visionen hos Sveriges två största riksdagspartier (S & M) – med innebörden att om knapptryckarkompaniet i riksdagen någonsin röstar i frågan, är kontantväsendet rökt.

Det här vågar naturligtvis inte borgerligheten eller socialdemokratin (eller för all del MP) säga högt – men detta är verkligheten.

Direkt vid lanseringen blev kontantupproret medias älskling och Björn Eriksson har därefter bjudits in att prata kontanter i en rad olika TV-soffor. Men trots den massiva mediala exponering Erikssons “uppror” åtnjutit hade den i april 2015 ändå bara samlat in sexton underskrifter (klicka på bilden nedan).

I dag har uppropet helt försvunnit från kontantupproret.

Varför valde Eriksson och krafterna bakom denne man det oerhört snarlika namnet kontantupproret för sin sajt, när kontantuppropet redan fanns?

Insåg man inte att det skulle skapa förvirring?

Var det i själva verket förvirring som eftersöktes`?

Och varför sökte man inte samarbete – eller i vart fall sonderade terrängen?

Bonnier ger sig in i leken

Den 1 juli 2015 kastade sig Bonnierägda Expressen in i förvirringen.

Det skedde i en ledare med rubriken “Fejkuppror kväver verkliga gräsrötter” där man hänger ut kontantupproret som ett “fejkuppror … så långtifrån en folklig resning man kan komma”.

För Bonnierägda Expressen är problemet med privatbankernas folk- och demokratifientliga utfasande av kontanterna ur Sverige inte att kontanterna är på väg att försvinna, utan att en f d polischef startat ett kontantuppror?

Och vilken “folklig resning” och vilka “gräsrötter” hade Expressen i åtanke?

Uppenbarligen inte Sveriges största upprop till kontanternas skydd, kontantuppropet. för det nämner inte skribenten Kronqvist med ett enda ord – trots att han vet att det finns.

Inte heller nämner Kronqvist vänsterpartiet, det riksdagsparti som agerat på kontantuppropet och gjort frågan om kontanternas skydd i lagen till sin egen.

Faktum är att Kronqvist inte nämner någon överhuvudtaget, utan nöjer sig ned att spekulera med att det någonstans ute i folkdjupet “finns det säkert visst stöd” för kontanternas bevarande.

Varför detta stickspår och denna mörkning?

Vad är det med kontantuppropet och dess krav på att skydda kontanterna i lag som så skrämmer Bonnierägda Expressen att de inte ens vågar nämna detta i en ledare om kontanternas utfasande?

I kristallkulan

Det här är vad vi tror: kontanternas slutgiltiga utrotande ligger inte decennier i framtiden (som ibland påstås av kontantväsendets fiender) utan betydligt närmare.

Vi kommer bli överraskade om det fortfarande går att betala med kontanter i Sverige under julruschen 2017.

Eftersom frågan är kontroversiell, gissar vi att nådastöten kommer att maskeras av, och synkroniseras med, andra kriser: kanske i skuggan av vad som för närvarande pågår inom EU med finansoligarkernas krig mot Grekland – eller en eskalation av alla dessa krig som pågått sedan den 11:e september 2001.

En otippad kuse skulle kunna vara att bankerna bak lyckta dörrar obstruerar det byte av sedlar och mynt som planeras genomföras i Sverige 2015-2017.

Den entitet som ska genomföra bytet är ju de kontanthatande privatbankerna själva, vilka skulle kunna göra tillvaron svår för de som rent fysiskt skall genomföra utväxlingen – detaljhandeln.

Kanske går det inte heller att utesluta någon form av repris på 2009 års spektakulära storrån i Västberga – där förövarna använde helikopter.

Det var så skrämselkampanjen mot kontanterna startade 2009, samma år som bankerna i raskt takt började fasa ut kontanterna ur sina kontor: med ett rån mot en kontantdeepå som rikspolisen hade förkännedom om, men hindrade Stockholmspolisen från att stoppa.

Föreställningen följde den gamla beprövade frimurar-formeln för social omdaning: problem-reaktion-lösning, eller Ordo ab Chao (ordning ur kaos).

Lösningen som eftersöktes var kontanternas utrotande.

Helikopterrånet blev den händelse som möjliggjorde för finansoligarkerna att lansera en propagandakampanj mot kontanterna.

Skräckfilmen pågick till i oktober 2012, då Finansförbundet utan varsel stängde ned sin propagandasajt och sjukskrev sig

Det skedde när SVT Gomorron Sverige efter kontantuppropets lanserande ville tala kontanter med dem i TV-soffan.

När kontanterna väl är borta kommer nästa generation bankkort ha formen av mikrochip som implanteras under huden på alla kontoinnehavare.

Det stora problemet med chippen är inte alla dess integritetskränkande aspekter, utan att de också fungerar åt andra hållet: chippen skickar signaler ut i kroppen som påverkar hur kontoinnehavaren tänker och känner.

Veta mer