Posted in intolerantia, suecia

Här bryter Carl XVI Gustaf ätten Bernadottes avtal med Sverige

Carl XVI Gustaf bekräftar att även ätten Bernadotte stödjer folkmordet på Sverige och dess ursprungsbefolkning.

Bilden till ovan dokumenterar ett pågående avtalsbrott.

Brottet begås när den person som för närvarande innehar titeln statschef, Carl XVI Gustaf, belönar en rikets och folkets fiende med en förtjänstmedalj – och genom det vitsordar det brott kvinnan och hennes edsvurna begått och begår mot Sverige och svenskarna.

Händelsen inträffade den 28 januari 2018 på Stockholms slott.

Kvinnan som mottager medaljen heter Barbara Spectre.

Läsare som inte är bekant med Spectre, har i videon nedan hennes egna ord på att vad hennes och andra judars arbete i Sverige och Europa går ut på: att genom bland annat massmigration krossa europas folk och nationalstater och på ruinerna av dessa upprätta en av judar ledd global tyranni.

Planen har ett namn: Kalergiplanen.

Tittar man närmare på det finstilta i det avtal det svenska folket, via ständerna, ingick med Bernadotte-ättens adoptivfar, Karl XIII, står det klart att 1809 års avtal om apanage, livstidsförsörjning för kungen och hans familj, har ett villkor.

Avtalet gäller i “evärderliga tider” – det vill säga för all framtid.

Evigt och oomkullrunkeligt som detta låter, ligger här en klar begränsning.

Den eviga framtid det handlar om är avtalspartnernas gemensamma.

Det räcker med att ena partnern går ur tiden, för att avtalet förfaller.

Dör Bernadotteätten ut, förfaller avtalet. Samma om det svenska folket dör ut, medan Bernadotteätten lever kvar.

När hans majestät Carl XVI Gustaf vidtar mått och åtgärder syftande till att promovera den andra avtalspartnerns undergång, då ryker också avtalet – och tillsammans med det kungens apanage.

Läsare intresserad av att veta mer om hur det gick till när Sverige fick en kung som började sitt liv om fransk revolutionsgardist har här en artikel: Hur Jean Baptiste Bernadotte skuldsatte det svenska folket för evig tid till familjen Bernadotte.

Kontrafaktiska tankar

Lenin i Stockholm – på väg att instigera 70 år av kommunism, vilket skulle leda till 100 miljoner människor förtida död.

I skolan får man lära sig att Bernadotteätten blev början på en epok av två hundra år av fred och ökat välstånd.

Vi undrar om man i dag inte borde forska mer i vad som egentligen skedde när Napoleons vapenbroder och den svurna antirojalistiske generalen Jean Baptiste Bernadotte över en natt bytte ut revolutionssmäcken mot en krona och blev Sveriges kung – och vad som därefter följde.

Hur hade en nordättad kung, kanske av karolinskt blod, hanterat 1800-talets internationella spel?

Måhända hade Sverige hållt fast vid sin traditionella roll av inflytelserik regional stormaktsaktör?

Hur hade första världskriget gestaltat sig?

Hade det ens brutit ut?

Hade en nordisk svensk monark accepterat att i början på 1900-talet stödja den ryska revolutionen på det sätt Bernadottes Sverige gjorde när de lät den internationellt efterlyste Lenin med anhang, via Sverige, ta sig till Ryssland för att där starta en kommunistisk revolution som kom att kosta cirka 100 miljoner människor livet?

Hur hade andra världskriget gestaltat sig?

Kanske hade inte heller det brutit ut – eftersom Ryska revolutionen (tack vare Sverige) aldrig blev av och Ryssland och Tyskland därför hade ett annat förhållande.

Måhända hade Tyskland också internt utvecklats annorlunda.

Utan inhemska kommunisthetsare, hade kanske det tyska nationalsocialismen haft möjlighet att fokusera mer på landets uppbyggnad, istället för att tvingas hantera krigsförklaringar från alla möjliga och omöjliga håll – inklusive den krigförklaring Judenheten levererade våren 1933, fem år innan andra världskriget bröt ut.

Kanske kommer det att visa sig att eran Bernadotte i själva verket bäst beskrivs som den svenska historiens nollpunkt.

Historien om hur Sverige, under en fransk frimurarkung, genom att omfamna utrikespolitisk passivitet och genom det överge det ansvar landets geostrategiska och historiska position förpliktigar det till, skapa enorma problem för sina grannar och resten av världen.

Med facit i hand liknar Karl XIV Johan, Bernadotteättens grundare, övergivande av traditionell svensk regional stormaktspolitik alltmer ett beställningsjobb från huvudstäder som Paris och London, så att frimurararna och finansoligarkerna där inte längre behöver bekymra sig om en av den nordgermanska stammens starkaste fästen: Sverige.

Frankrike knäcktes med en revolution – Sverige med en statskupp.

Huvudmännen var detsamma.