Statsrådet Erik Ullenhag iförd traditionell judisk huvudbonad under ett tal i Malmö 2012

Ibland överträffar dikten verkligheten.

Den 7 augusti 2014 var ett av dessa tillfällen.

I Sverige finns något som heter det Judiska Centralrådet (JC) och som på sin hemsida påstår sig representera en tredjedel av alla judar i Sverige.

Av ett brev till regeringenfrån 2011 framgår att det snarare handlar om knappt 5%.

Vad som skiljer JC från andra organisationer som ger sig ut för att representera samhällsgrupper som påstås vara utsatta för så kallade “hatbrott” är att judar enligt JC är så mycket mer utsatta – varför regeringen måste ge pengar till JC.

Enligt regeringskansliet är JC helt ensamt om det här beteendet.

Ingen annan organisation eller förening i Sverige kräver pengar direkt av regeringen för att det skulle vara synd om dem.[1]

Vad tänker JC göra med alla pengarna?

Syftet påstås vara att säkerhetsrelaterat fastighetsunderhåll, d v s sådant som andra betalar för ur egen ficka: inbrottskydd, larm, övervakningskameror m m.

Sist JC fick pengar av regeringen var den 7:e augusti 2014.

Två år tidigare, 2012, beviljades JC en halv miljon kronor.

Året innan det, 2011, erhöll JC fyra miljoner p g a hur förföljda de sade sig vara.

Verkligheten knackar på

Men hur utsatta är egentligen judar i Sverige?

Om det finns några konkreta händelser av anmärkningsvärt slag att hänvisa till i ansökan – så gör inte JC det.

I senaste kända ansökan, daterad den 29:e november 2013, pekar JC bara på statistik från brottsförebyggande rådet (BRÅ) som i sin tur grundar sig på den nationella trygghetsundersökningen samt Skolundersökningen om brott.

Som framgår av diagrammet (BRÅ:s siffror) så drunknar polisanmälningarna för påstådd “antisemitism” i ett mycket törre hav av anmälningar för rasism, främlingshat, homofobi och islamofobi som inte är riktade mot judar.

Verkligheten är att “antisemitism” tillsammans med “kristofobin” (hatbrott mot kristna) slåss om att vara den näst minst utsatta gruppen i hela Sverige – av antalet polisanmälningar att döma.

Den minst utsatta gruppen är icke-abrahamitiska religioner, d v s religioner utom Judendomen, Kristendomen och Islam.

Ändå är det bara JC, som enligt egna uppgifter representerar mellan 5% och 35% av judar i Sverige, som ber om och får pengar direkt från regeringen.[1]

Varför?

Vad är det med ledarkadren inom JC som gör att denna mer eller mindre självutnämnda paraplyorganisation på den här punkten skiljer sig så markant från t ex Islamska föreningar, Afrikanska föreningar, Romska föreningar, RFSL och svenska kyrkan?

Borde inte regeringen i rimlighetens namn också betala för säkerhetsrelaterat fastighetsunderhåll också för Romer, Muslimer, Afrikaner, RFSL – liksom Sveriges alla kyrkor?

Världsrekord i osmaklighet

JC skickade in ansökan av slutet på 2013.

Av någon anledning så satt integrationsminister Erik Ullenhag på den i över ett halvår utan att agera.

Men så händer något – Israel börjar döda civila i Gaza.

JC har måhända inget inflytande över när Israels krigsmakt med gammaltestamentlig urskiljningslöshet slaktar sig fram i Gaza.

Kanske JC inte ens har kontroll över Ullenhag och resten av regeringen – trots all så kallad “uppvaktning” man ägnar sig åt?

Facit är att samtidigt som barnliken ännu en gång staplas i Palestina, så grips den svenska regeringen av något slags inre(?) tvång att omgående dränka den judiska apartheid-teokratin Israels kanske mest högröstade utpost i Sverige med miljontals med kronor.

Fantastisk timing – Erik Ullenhag!


1 tfn samtal regeringskansliet 2014-08-11